Mama, I don´t want to plugga!
Sitter här hemma med en kopp te och massa böcker uppslagna.. Försöker så gott jag kan skriva klart denna jäkla bakgrund. Det blir bara mer och mer. O så ringer stackars panikslagna C och vill ändra hela resultatdelen! Kära C, den skiter vi i just nu... Bläääh alltså... Jag började spontangråta mitt i maten för all denna stress som råder just nu. Uppsatsen, förlossningen, arbetslösheten, lägenheten, Samuel som inte äter, jag och U bara tjaffsar om allt möjligt.. Hormoner, hormoner överallt och hela tiden..
Det blir nog bra snart ska du få se lilla jag.. Snart är vår bebbe ute och den 15 februari har snart passerat (som är både beräknad förlossningsdag och dagen då jag och C måste lämna in uppsatsen om vi vill opponera i mars).. Alltså inte en så rolig datum, en mycket stressfull datum är det. Hur mysigt det än är att jag ska ha min bebis i mina armar om några dagar så framkallar förlossningen många känslor, speciellt stressiga sådana.. Mår bebben bra där inne? Kommer jag att klara denna förlossning, eller kommer jag att få panik så som jag fick då jag födde Samuel? Vill bara ligga i sängen under täcket o vänta in datumet.
På ett sätt är det väl bra att jag har uppsatsen samtidigt, så jag slipper att bara fokusera på förlossningen. Denna sista månad har gått otroligt fort, än är den inte slut (alltså en månad från att jag och C examinerades till det datumet vi ska lämna in uppsatsen).. Vi beräknade att vi skulle vara klara då.. Men är vi inte klara så är vi inte klara. Då får vi opponera i april och vi har mer tid att skriva på uppsatsen. Men denna sista biten tills vi är helt säkra på att vi inte klarar ded-linen är stressig... Only 13 days to go... Fast iofs ännu mindre då vår handledare måste godkänna den klar för opponering först...
Nu får jag fortsätta tills jag slocknar här på datorn... BAJS!
Det blir nog bra snart ska du få se lilla jag.. Snart är vår bebbe ute och den 15 februari har snart passerat (som är både beräknad förlossningsdag och dagen då jag och C måste lämna in uppsatsen om vi vill opponera i mars).. Alltså inte en så rolig datum, en mycket stressfull datum är det. Hur mysigt det än är att jag ska ha min bebis i mina armar om några dagar så framkallar förlossningen många känslor, speciellt stressiga sådana.. Mår bebben bra där inne? Kommer jag att klara denna förlossning, eller kommer jag att få panik så som jag fick då jag födde Samuel? Vill bara ligga i sängen under täcket o vänta in datumet.
På ett sätt är det väl bra att jag har uppsatsen samtidigt, så jag slipper att bara fokusera på förlossningen. Denna sista månad har gått otroligt fort, än är den inte slut (alltså en månad från att jag och C examinerades till det datumet vi ska lämna in uppsatsen).. Vi beräknade att vi skulle vara klara då.. Men är vi inte klara så är vi inte klara. Då får vi opponera i april och vi har mer tid att skriva på uppsatsen. Men denna sista biten tills vi är helt säkra på att vi inte klarar ded-linen är stressig... Only 13 days to go... Fast iofs ännu mindre då vår handledare måste godkänna den klar för opponering först...
Nu får jag fortsätta tills jag slocknar här på datorn... BAJS!
Kommentarer
Trackback
